AI flyttar makten från plattformar och konsultbolag tillbaka till kunden. Men det kräver domänkunskap, hållbar arkitektur och konsulter som faktiskt konsulterar.
Slår du upp ordet konsult i SAOL står det “sakkunnig person som åtar sig specialuppdrag, sakkunnig rådgivare”. Svensk ordbok är inne på samma linje och skriver “rådgivande specialist inom visst (kvalificerat) område”. Går man ännu längre tillbaka kommer ordet från latinets consultus, som betyder ungefär rättslärd eller lagklok.
Det festliga är att det inte står ett ord om timmar. Eller om att leverera elva utvecklare till ett projekt som pågår i tre år.
Jag tänker på det där ganska ofta just nu, eftersom en viss fråga dyker upp hos kunder i olika varianter: “Varför ska vi betala en halv miljon om året för en plattform och dessutom hyra in en armé av utvecklare, när Kalle på IT kan bygga samma sak med Claude Code?” Ibland sägs det på skämt, ibland på fullt allvar i en styrgrupp. Och jag tycker att frågan är befogad, även om svaret inte är riktigt det man först tror.
Min tes är att vi är på väg bort från en situation där dagens SaaS-plattformar kan fakturera hundratusentals kronor om året, där konsultbolagen kör miljonprojekt i flera år och där kunden mest sitter i baksätet och skriver specar och betalar fakturorna. Makten flyttar istället tillbaka till kunden. Det kommer att göra ont för plattformarna och för en hel del (framförallt större) konsultbolag. Men jag tror också att konsulten kommer att behövas, kanske mer än någonsin - bara inte på det sätt vi har vant oss vid.
Min kollega Anders var inne på något liknande i våras när han skrev om SaaS-pokalypsen, och John har skrivit om hur man leder när vem som helst kan bygga. Jag vill gå ett steg längre än att säga att "SaaS klarar sig om produkterna blir anpassningsbara på riktigt". Jag tror inte att det räcker längre.
Om vi tittar på hur det har sett ut de senaste 20 åren är rollerna ganska tydliga. Plattformen äger produkten och roadmapen. Konsulten kan få produkten att fungera i din verksamhet. Och kunden? Kunden betalar.
Plattformen tar betalt per orderkrona, per SKU, per API-anrop eller per modul (eller en kombination av allt, om man har otur) och räknar upp med ett index varje år. Konsulten tar betalt per timme, och ju krångligare plattformen är desto fler timmar. Jag tror inte att någon har haft onda avsikter här, men ingen av dem har direkt haft något skäl att göra saker enklare heller.
Kunden har inte haft särskilt mycket val. Att bygga själv har varit för dyrt och riskabelt. Så man köpte standard och anpassade verksamheten efter systemet istället för tvärtom. Ville man ändra hur t.ex. en prisregel eller ett produktflöde fungerar på djupet fick man ställa sig i kö på leverantörens roadmap, eller betala för en anpassning som sedan skulle hållas vid liv genom varenda uppgradering.
Det fungerade så länge det var dyrt att skriva kod. Det är det inte längre.
Innan jag går vidare behöver jag reda ut två begrepp som jag tycker blandas ihop hela tiden.
Vibe-kodning (ett ord jag fortfarande inte har vant mig vid) är när du beskriver vad du vill ha, tar det AI:n spottar ut och kör vidare så länge det verkar fungera. Du läser inte koden och har ingen aning om varför den fungerar, eller vad du ska göra den dagen den slutar fungera. För en prototyp eller ett litet internt verktyg är det helt okej. Men skulle jag bygga min orderhantering på det? Knappast.
AI-assisterad utveckling är något helt annat. Där har du folk som förstår vad de bygger och som använder AI för att bygga det snabbare. De specar, granskar och testar, och de äger arkitekturen. AI:n skriver kanske det mesta av koden, men det är fortfarande en människa som står för omdömet och tar ansvar när det smäller.
Verktygen är ofta desamma, så skillnaden syns inte utifrån. Kalle på IT kan mycket väl hålla på med båda, och det är inte säkert att någon i ledningen vet vilket.
Min tes handlar om det senare. Vibe-kodning flyttar ingen makt någonstans, den skapar mest nya problem för viktiga produktionssystem. Men när ett internt team på fem personer kan leverera det som för några år sedan krävde tjugo, då ser kalkylen plötsligt helt annorlunda ut.
Så kan Kalle bygga allt själv? Nä. Det finns två saker som AI inte löser åt dig, och den första är domänkunskap.
För att illustrera domänkunskap i vår bransch, ta något så vardagligt som en priskampanj. När du sänker ett pris ska du enligt prisinformationslagen visa det lägsta pris som gällt de senaste 30 dagarna. Sedan ska kampanjen helst inte äta upp marginalen, rabatterna ska stapla sig rätt (eller inte stapla sig alls), en retur av en kampanjvara ska krediteras med rätt belopp och momsen ska bli rätt även när kunden sitter i Tyskland. En AI kan skriva koden för ett rabattfält på några sekunder. Men den kommer inte att fråga dig hur ni räknar fram “tidigare pris”, och det är inte AI:n som får förklara sig när Konsumentverket hör av sig.
I teorin kan vem som helst vibe-koda fram en kampanjmotor eller en orderhantering. I praktiken blir det sällan något som stöder verksamheten, och ibland inte ens något som håller sig inom lagen. Där blir risken helt enkelt för stor.
Och här kommer något som jag tror att många missar. När du köper en standardplattform köper du egentligen inte kod. Du köper någon annans domänkunskap som råkar vara paketerad i kod. När koden i stort sett blir gratis är det domänkunskapen som har ett värde. Frågan är bara om du måste köpa den inslagen i en licens för en halv miljon om året, eller om det finns andra sätt att få tag på den. (Spoiler: det gör det och mer om det längre ned.)
Den andra saken är arkitekturen, och där tror jag att behovet snarare ökar.
När alla kan bygga, kommer alla att bygga. Ser man inte upp har man snart ett tjugotal små appar, skript och integrationer som vuxit fram lite här och där, byggda av olika personer med olika promptar, sällan med kvalitetssäkring och nästan aldrig med någon som har koll på helheten. Det blir snabbt vilda västern.
Den som jobbade med IT på 90-talet minns säkert Access-databasen eller Excel-makrot som i praktiken höll ihop hela lagret, skrivet av någon som slutat för länge sedan och som ingen vågade röra. Skillnaden nu är att vi kan producera sådana svarta lådor hundra gånger snabbare. Anders har på samma tema skrivit om sprängradien, alltså att AI inte bara gör oss mer produktiva utan också gör att mer kan gå sönder när något går fel.
Så de gamla hederliga arkitekturprinciperna blir viktigare, inte mindre viktiga. Vilket system äger vilken data? Var ligger affärslogiken? Hur pratar systemen med varandra, och hur märker du att något har gått sönder? Och vem förvaltar allt när Kalle har bytt jobb? Inga sexiga frågor direkt, men det är de som avgör om du bygger något som håller i tio år eller en teknisk skuld som ingen vågar ta i.
Ett ganska enkelt sätt att slippa en stor del av vilda västern är att inte börja från ett tomt papper. Utgå hellre från ett existerande ramverk, kanske open source, som redan har en genomtänkt domänmodell för order, priser, lager och kampanjer. Då får du konventioner och struktur på köpet, och en självklar plats för affärslogiken. Det håller både utvecklarna och AI:n på rätt spår. AI:n är dessutom, som dessutom är betydligt bättre på kod den har sett tusen gånger förut än på något helt hemsnickrat.
För plattformarna ändras verkligheten. Förr ställde kunden licensen mot att bygga själv för fem miljoner och två års projekttid. Nu ställer hen den mot att bygga själv för en bråkdel av det, på några månader, och få något som passar verksamheten exakt.
En plattform som inte låter kunden göra strukturella och snabba förändringar i hur den fungerar kommer att få svårt att motivera sin prislapp. Värst ute tror jag mellanskiktet är, de dyra plattformarna som när man skrapar lite på ytan med gränssnitt, en databas och ett gäng regler. Som ett PIM ungefär... Det är precis den sortens system som AI-assisterad utveckling är bra på att bygga.
Kommer alla plattformar att försvinna? Nej, givetvis inte. De som är ren infrastruktur, eller där regelverket är så komplext att ingen vill ta eget ansvar för det klarar sig nog fint. Men de blir färre, och troligen billigare. Eller kanske ger dessa AI-förändringar upphov till en helt ny typ av plattformar än de vi har idag.
Så behöver kunden inga konsulter längre? Jo, men minns du definitionen från början? Sakkunnig rådgivare. Rådgivande specialist. Det är precis det kunden kommer att behöva, och det är något helt annat än det stora delar av branschen har sålt de senaste 20 åren - armar och ben som kan koda.
Ett helt fotbollslaget med utvecklare, tre testare och en projektledare som kommer in, bygger åt dig och sedan sitter kvar och förvaltar i flera år är på väg bort. Det är ju just det jobbet som AI tar över.
Det kunden kommer att behöva är specialister. Någon som kan prissättning och kampanjer på djupet. Någon som har byggt orderflöden mellan e-handel, lager och ekonomi många gånger och vet var det brukar gå snett. Någon som kan hjälpa till att skapa en arkitektur som håller även när halva företaget börjar bygga saker. Konsulter som faktiskt konsulterar, helt enkelt. Som sitter bredvid kundens eget team, sätter ramarna, granskar och coachar, men som inte tar över projektet och förvaltningen.
Och ja, det gäller oss på Commerce Mind också. Vi kommer att sälja färre timmar och mer kunskap, och själv tycker jag att det är en rätt skön utveckling.
För kunden är det här goda nyheter, men bara om du som kund tar ansvaret som följer med. Att utveckla, förvalta och driva egna system kräver egna produktägare, någon form av egen arkitekturförmåga och en ledning som förstår vad den faktiskt äger. Jag skrev 2021 om insourcing av e-handelsutveckling och tyckte att det var dags att ta tillbaka kontrollen. Då var invändningen oftast att det var för dyrt att göra själv. Den ursäkten håller inte längre.
Om jag skulle koka ned resonemanget till en enda bild ser den ut ungefär så här:
Tre aktörer, före och efter AI
På sätt och vis är det här en resa bakåt i tiden. För 30 år sedan byggde många företag sina egna system, med en egen IT-avdelning som kunde verksamheten utan och innan. Det var långsamt och dyrt, och koden blev till slut legacy som ingen ville röra. Därför kom standardsystemen, sedan SaaS, och sedan konsulterna som skulle få allt att hänga ihop.
Nu svänger pendeln tillbaka, fast med en helt annan fart. En förändring som tog ett kvartal kan ta en vecka, och ett system som inte längre passar kan byggas om istället för att lappas och lagas i tio år till.
Det kommer att bli rörigt ett tag. En del kommer att vibe-koda sig rakt in i ett kaos, och andra kommer att hålla fast vid sina licenser lite för länge. Men jag tror att riktningen är ganska given.
Kalle på IT kommer inte att ersätta plattformen på egen hand. Men Kalle med en vettig arkitektur, och en specialistkonsult bredvid sig som kan kampanjer och 30-dagarsregeln, kommer nog att göra det.
Och för första gången på länge sitter kunden i förarsätet igen. Det kommer nog att kännas lite ovant för många av oss i branschen. Men även för kunden…
Relaterade artiklar
Om din e-handelsbyrå blev tre gånger så effektiv, skulle fakturan bli en tredjedel så stor? Förmodligen inte. AI håller på att slå ut konsulttimmen, och leverantörerna sitter i en rävsax mellan krympande timmar och osäkra AI-kostnader. Tobias Bergström går igenom de prismodeller du kommer att möta, förklarar varför fastpris med AI inbakat troligen är det bästa valet för dig som köpare och listar frågorna du bör ställa till din byrå.
AI gör inte bara utvecklingen snabbare, den flyttar förmågan ut i hela verksamheten. Plötsligt kan vem som helst bygga och ändra i systemen. Det är enormt kraftfullt, men med gamla arbetssätt blir det antingen kaos eller ingen effekt alls. Här är hur du leder skiftet från trädvårdare till skogsvaktare innan entropin springer ifrån dig.
AI gör det möjligt att producera kod snabbare än någonsin men mer kod betyder inte automatiskt mer värde. Det AI egentligen gör är att förstärka den kompetens och det omdöme som redan finns hos personen eller teamet som använder den. Därför blir förmågan att förstå problemet, se risker och veta vad som inte ska byggas viktigare än någonsin.
